Privat hetsjakt

Idag har jag fått en inbjudan till en informationsträff om Grannsamverkan.
Grannsamverkan skulle kunna vara ett bra komplement till polisen då deras resurser är knapphändiga på orter som har en våg av inbrott, förstörelse och andra bekymmer men jag undrar om det verkligen behövs här? Förvisso är det bra att något görs i tid men ändå känns det som att det är onödigt. Dessutom är jag rädd för att denna uppstart av grannsamverkan skapar ett annat bekymmer. Det har visat sig att det finns de som redan idag tar uppgiften på lite för stort ansvar och vaksamheten övergår till olaglig hetsjakt.

I skrivande stund kan jag tala om att det redan har hänt. Dels har en familj blivit utsatt för falska anklagelser och fått sitt hus genomsökt flera gånger utan att polisen funnit det som det sagts skulle finnas och dels har några pojkar blivit utsatta för en hetsjakt med hot av en av de inblandade. Denne man - en utklädd väktare -kom med anklagelser som var osanna och han hade inte befogenheten att utöva det han gjorde. Det kan klassas som egenmäktigt förfarande och olaga myndighetsutövande, vilket faktiskt är brottsligt. Det ingår inte i arbetsuppgifterna han sa sig ha - att utöva hetsjakt på barn. Jag nämner inte namn här eftersom det kan kännas olustigt för en del inblandade men jag vill att man tänker till på både för- och nackdelar när det gäller grannsamverkan och att man måste se till att alla håller det på en lagom nivå och förstår innebörden av uppgiften.

Hur vore det med helt vanligt omtänksamhet och vänlighet i stället? Jag tror man kommer längre på det sättet att man av ren självklarhet tittar till varandra och varandras egendom istället för att skapa organisationer som ska komma med pekpinnar…... Härlig, ärlig medmänsklighet varar längre!