Hulken eller?

Det sägs att motgångar gör en stark - Varför är jag inte Hulken? Eller är jag det fast ändå inte, för jag är inte grön och inte heller jättestor eller urstark!

Äntligen har jag tagit mig igenom den senaste tidens (flera år av) svårigheter. Jag har kommit ut på andra sidan och dag för dag känner jag hur styrkan kommer åter, både fysiskt och psykiskt. Det är ett under att jag inte knäckts av allt som jag gått igenom och många är stunderna då jag undrat om man klarar mer. Jag tackar de som funnits vid min sida och peppat, tröstat, pushat. Orkat lyssna på mitt stundtals ältande om allt elände och på mina böner. Utan deras vänskap och kärlek har jag inte klarat det. Hoppet har inte försvunnit, även om jag inte vunnit den största segern och får ha alla mina nära här intill så vet jag att den tiden kommer på ett eller annat sätt.
Nu gäller att hitta en vardag i det som är nu. Jag har haft ett talesätt som jag präntat in i mina barn – ”Vi gör det bästa av situationen utav de förutsättningar vi har just nu”, mer kan man inte göra. Nu gäller det att leva upp till de orden och visa att jag menar det jag sagt.

Jag skall finna min väg här och nu, för första gången på länge känner jag mig riktigt sugen på att fortsätta vägen framåt och inte bara gömma mig kvar här i mitt hem – som så länge varit min borg. Jag vill vidareutvecklas. Även om jag inte riktigt vet vart min framtida arbetsplats ska vara, vilken är en underlig tanke för jag har alltid vetat vad jag vill bli och göra. Jag visste och blev det två gånger om eftersom jag både är barnskötare och IT-ekonom. Nu är jag lite förvirrad men jag har sökt ett jobb som kan fungera under en säsong så kan jag kanske komma på det sedan. Återkommer med funderingar om det…. Huvudsaken är i alla fall att jag känner att jag är på gång, att jag klarar en motgång utan att falla så djupt. Visst blev jag besviken när Hägglunds inte direkt nappade på mitt erbjudande om att låta dem använda mina kunskaper men jag föll inte ner. Det är för mig ett friskhetstecken i alla fall… Jag vill ta del av livet igen och inte bara se det passera utanför mitt fönster.