Alzheimer light?

Lade mig när killarna gått iväg,(tjejerna sov hos D´s mormor och gick direkt därifrån till skolan) väntade på att doktorn skulle ringa. Satte klockan på väckning med jämna mellanrum för att inte somna så hårt. Han ringde ej… Under tel.tiden ringde jag upp vårdcentralen. Sköterskan skulle tala med dr´n och han skulle få ringa upp under dagen. Kunde de sagt förut, så hade jag kunnat gå ut och gå. Jag har knappt vågat gå på toan utan telefonen men det spelade ingen roll för han ringde inte alls. När jag sovit och gick upp fick jag se att jag glömt en hel limpa framme. Skulle skära den och sedan lägga den i brödlådan. Men glömde den på skärbrädan. Typiskt – man blir rädd för sig själv mellan varven. Alzheimer-light kanske??

Sydde en gardin till S och lyckades fösa bort ett stort samvetskval från mig själv, för det borde varit gjort för länge sedan. Passade också på att sätta upp en advents-stjärna till honom. Det blev jättemysigt. Undrar nu bara om jag ska se till att göra något åt ideén jag har på att bygga om hans säng till en bil, men vi får se. Tjejernas rum är mer akut.

Idag fick jag brev från försäkringsbolaget där de bedömt att jag har en definitiv invaliditet på 3%. Vet inte hur jag ska tänka om det. Fick en struntsumma men å andra sidan så finns det de som inte får något alls. Ska man däremot ställa den mot framtida utgifter för sjukgymnastik och värktabletter som lär vara min vardag livet ut känns det som det är lite lite och ska man dessutom sätta in i beräkningen att de där procenten kommer att jobba emot mig i min strävan efter ett jobb. När en framtida arbetsgivare frågar mig: Är du fullt frisk… vad svarar man då? Ja visst! Och sedan så märker de strax därefter att man måste vara hemma ett par dagar, eller att man måste gå runt på jobbet för att man inte längre kan sitta still av värk.
Eller så talar man om att man har en whiplash-skada som gör att man måste ha micropauser och att man kanske måste ha ledigt ibland för att gå på sjukgymnastik. Då är man ju redan bortvald, för troligen som sist finns det 1499 andra att välja på som troligen inte har denna skada. Sedan att jag kanske gör ett betydligt bättre jobb så att det kompenserar det kommer de aldirg få veta för de kommer inte att våga anställa mig. Trist men bara ren fakta!
Om jag sedan får ett jobb, tänk om jag inte klarar det. Att jobba heltid alltså, som helt klart är mitt mål. Då kommer det definitivt vara en för snål ersättning.

Idag känns sjukgymnastens behandling allt mer och mer framåt kvällen. Det drar och stretar i nacken och värker molande i ryggen. Är så less på detta, varför måste jag ha ont jämt? Måste förvisso säga att det i alla fall gått framåt och dagen innan sjukgymnasten var det ganska hyfsat faktiskt.