Tuff vecka

Tänk så mycket hemskt... att en sådan liten struntsak kan göra så ont. Blir tokrastlös eftersom jag inte kan göra något. Altinerar stillasittande med stående och liggande. Varje rörelse slår genom kroppen med enorm värk. Önskar att jag kunde ta en promenad, det brukar ryggen gilla men knät sätter effektivt stop på det. Har försökt att brodera men det gick inte alls, kan inte titta neråt eller uppåt, inte heller åt sidorna.

Läkaren talade om att om jag inte haft min wiplashskada så hade jag klarat mig från det mesta. Knät hade gjort lika ont och jag hade säkert känt mig lite småöm men det hade gått över på ett par dagar. Som det är nu innebär min skada att allt jag gör illa som involverar rygg o nacke gör att det blir 10ggr värre. Rygg och nacke är så ansatt och ömtåliga pga wiplashen. Typiskt!

Igår var jag och lånade svärmors bil eftersom vår röda Audi bestämt sig för att inte fungera alls längre. Kan säga att man undrar om det var tacken för att han fick en ny luftbälg för ca tusenlappen. *morr*
Hur som helst så står den still i svärfars verkstad och Th får ha Jaxe till jobbet. Eftersom det var dax för sjukgymnastbehandling så lånade jag alltså svärmors volvo. Knät klarade milen till sjukgymnasten ganska bra och han - sjukgymnasten alltså - ögnade genom journalen som jag hade med mig från den sjukgymnast som tidigare behandlat mig, gick genom kroppen och han konstaterade att den vänstra hals/ryggmuskeln svarar inte alls på ansträngning. Kanske inte så konstigt att en högra sidan är så ansträngd. Genomgången tog 40 minuter och till nästa gång ska han läsa genom min journal ordentligt och se vad han ska göra för att hjälpa mig.