Jisses vilken dag... äum natt!

Jisses vilken natt… L vaknade vid fyratiden och skriker i panik. Jag drar en gosetröja över huvudet och går upp till henne. Mardröm ~ Jag kryper ner och tröstar henne. Vi pratar om drömmen ~ Det var en hund och sedan var det en människa som har gjort så att den satte i halsen och dog. (vart har hon fått den ifrån, undrar om hon såg djurpoliserna när storebror såg Discovery?)
Berättade att den är borta nu eftersom hon berättat den och då kommer de inte tillbaka. Vi pratar lite om boken jag läste förut. Sandvargen och Zackarina (rekommenderas definitivt, mysig story i 3 böcker av Åsa Lind) och när de var på stranden och gjorde landet ”Ståpåhuvien”. Sedan om födelsedagens presenter, om Barbiefilmen hon och D ska se senare.
Hon somnar till slut och jag smyger ner – kissnödig. Missar sedan sista trappsteget och faller handlöst ner i golvet.
Höger fot smäller först i golvet och sedan får jag vänster knä vridet in under mig där jag landar och smärtan stegras omedelbart. Fortfarande kissnödig och tårarna rinner, tänker skrika men Th ska snart upp och behöver få sova, jag hasar på rumpan mot toan. Det bultar i benen.. ont, ont, ont.
Tar mig till slut till toan och lyckas ta mig upp, då kommer Th och undrar vad jag gör. Efter den dunken han hört trodde han att jag skulle ligga i en hög på golvet, han hjälper mig sedan i säng. Vi ligger och pratar en stund, den värsta smärtan ger sig och jag kan somna.

Vaknar av att tårarna rinner, kudden är blöt av tårar. Jag har drömt en vidrig mardröm. Messar till Th och när jag sätter mig upp faller jag snabbt tillbaka. En helvetisk smärta sprider sig i den övre delen av ryggen. Jag känner av knät men foten verkar vara lugn men jag har inte vågat resa mig upp än.
Vem har sagt att det är skönt och vilsamt att sova???

----------------------------------------------------------------

Ligger och funderar på att gå upp och helt plötsligt hör jag hur Fresia låter väldigt nära mig. Lyckas vrida mig lite och ser att damen tagit sig friheter och sitter på mitt nattduksbord. Hon har märkt att jag inte mår bra och vill kolla läget och trösta. Jag får ropa på R och be honom hämta henne. Hon får vara överallt i huset utom i vårat sovrum. Th har tålt henne trots att han är allergisk och vi vill inte utmana ödet genom att låta henne vara där. (hon smyger dock in där mellan varven och ett par gånger har vi hittat henne i vår garderob ~ gissar att det föbjudna är spännande även för en liten kattfröken)
När R tagit ut Fresia ber jag M att komma och hjälpa mig, dels att ge mig tröjan på golvet för den är onåddbar (?Finns det ordet?) Sedan vill jag att han ska vara nära när jag försöker ta mig upp ur sängen.
Ryggen skriker men jag kommer upp i sittande och inser att strumporna ska på fötterna som är väldigt långt ner till dem. Benen känns ok, men sedan lyckas jag ställa mig och inser snabbt att knäet är total-väck!
Blir kämpigt att ta mig till köket för frukost men det går. Barnen är jättehjälpsamma. L ser snopen ut när jag kommer haltande och frågar om jag har ont i benet. Talar om att jag trillade i trappen inatt och får svaret att hon hört det. D instämmer. R säger att han trodde det var Fresia som gjort nå´t.
Klarar mig genom dagen och har de bästa, hjälpsamma barn. De är lite fundersamma och hoppar högt när jag skriker till när jag försäker röra mig eller rör mig lite för fort.

Th får följa med och skjutsa M till flyget då han ska fara ner till sörmland igen. Jag klarar inte att köra själv, varenda gupp i vägen känns i ryggen. Resan är oerhört jobbig.