Tankar

Vaknade efter ytterligare en natt av dålig sömn. Hittar inte något bra sätt att sova på, kryper närmre Th och myser så gott jag kan och nickar till en stund, snart nog är jag åter vaken. Tankarna snurrar ~ de far fram och tillbaka.
Svårt att återge allt här utan att blotta för mycket. Flytten upp är det bästa jag gjort men det finns saker runt det hela som är tungt. Saknaden av Mor & Far ~ Det går inte längre bara att ta en promenad och sedan sitta vid deras köksbord med en mugg kaffe. Nu blir det en mugg kaffe här med telefonen vid örat och höra dem fika där nere. Inte blir det bättre av att datumet för min Mors operation närmar sig. Jag är för långt borta ~ kan inte vara där. Jag är inte orolig för operationen, den görs dagligen med goda resultat. Mamsen är pigg och får operationen innan det blir tufft. Hon kommer att fixa det där med glans. Men jag är inte där! Jag saknar dem så att jag håller på att förgås. En till som jag saknar är min äldsta son, han flyttade upp med oss andra men har nu flyttat ner igen och det är den allra största anledningen till att jag inte vill tänka. Det absolut svårast är att inte längre ha någon som helst kontroll ~ det sliter i mig. Min skrutt ska vara här med oss. Jag hoppas att han kommer upp igen på heltid ~ en tidsfråga bara.
Jag har många gånger fått höra att jag måste börja leva, koncentrera mig på familjen här. Därför skjuter jag undan allt, men det är svårt och rätt vad det är så rasar allt och jag faller. Tur jag har min Th ~ han är en ängel, kramar, tröstar och plockar ihop bitarna och sedan får mig att le och se framåt igen. Tänker på familjen och hemmet.
Tankarna mal vidare. Jobb... jag vet att jag måste hitta ett, men vad? Jag är barnskötare, It-ekonom och efter volten kan jag troligen inte arbeta ved något av dem, inte heltid i alla fall. Hitta en praktikplats, jo jag ska men just nu är mitt hem min borg ~ här vill jag vara ~ här är jag trygg och lycklig.