En ny upplevelse

Målade lite panel, sedan var det dags att fixa ordning sig för att gå ut till bilen. En ung tjej o en ung kille ringer på dörren och vi hoppar in i bilen, hämtar upp tjejens morfar – en pratglad charmig man - och sedan far vi de 3,5 milen in till stan.
Vi har turen att få parkera på morfaderns abonnerade parkering. Inte ens 50 meter till hallen. Kö… inte så lång men det finns många och hela tiden strömmar det till fler och fler människor.
Vi nosar upp toaletten, jag får leta en stund men Th lovar att inte försvinna. Tjejtoan var på den andra sidan – och kön betydligt längre. Skulle jag vänta eller helt sonika traska in på herrarnas. Väluppfostrad som jag är- stannar jag snällt i kön. Varför ska det vara så lång kö på tjejtoan för? Stämmer det verkligen att det bara finns två tjejtoaletter när besökarna får vara ca 5000 till antalet. Ser Th gå av och an utanför herrarnas, uppenbarligen inga köupplevelser där inte. Till slut får jag ögonkontakt med honom och han kommer mot mig samtidigt som jag nu får gå in. Gör det jag ska så snabbt det går och nu letar vi oss mot en bra plats. Går förbi ett helt hav med rödklädda redan tjoande killar, för det är mest killar där, jo det finns några tjejer där.

Vi hittar en bra plats brevid trappan ner mot arenan. Th står bakom mig och ganska snart fashineras jag av ledaren till klacken brevid oss, för vi hamnade intill den. Denne ledaren gapar oavbrutet under hela evenmanget och står med ryggen åt det hela - mest hela tiden. Undrar om han måste betala entre när han sedan knappt ser något alls? Bara en fundering men det kanske en ivrig, involverad supporter gärna står ut med. Vad vet jag??
En annan tanke: Det måste i alla fall vara ett smart sätt för deras respektive om de vill ha lugnt någon vecka framöver att låta killarna gapa ur sig på detta sättet. För om de killarna kan tala på en hel vecka blir jag än mer fashinerad av dem. Jag kan inte låta bli att tänka på reklamen om Vick´s halstabletter…. Det måste gå åt massor på en kväll som denna!

Evenemanget startar med en tuff invigningsritual. Coolt! Oj vad det jublades – när jag tänker till så jublades det nästan lika mycket som det buades en liten stund därefter när gästerna släpptes ut genom en annan liten gång.

Jag kan inte så mycket om detta men jag har lovat att försöka lära mig och förstå. Jag har varit med om att lockas med en gång tidigare trots att jag har bestämt mig för att inte dras med andra anhängares engagemang.
Håller koll så gott jag kan men koncentrationen sviktar mellan varven, men där….. där kom mitt första live-mål i Elitseriehockeyn.

Klacken brevid är Modos och de jublar än värre. Snacka om engagemang. De skrattar högt när två Luleåspelare åker mot varandra och uppenbarligen så har de svårt för att se att den andre kommer för de krockar hårt i varandra. Äum? Spelar inte vita killar i samma lag? Tacklar man sina egna? Jag trodde det var det andra laget som skulle tacklas. Tur att jag inte är en spelare för reglerna verkar luddiga! Fler saker som jag tänkte på under matchens gång var hur i all världen det kom sig att bara Luleåspelarnas klubbor gick av. Inte en enda MoDo spelare behövde byta klubba för att den gått sönder. Har Luleå inte resurser med ordentliga klubbor eller är det så att MoDos spelare helt enkelt kastar sig över klubborna och är för tunga för att orka hålla dem? Vad vet jag? Vad jag vet är dock att MoDo-klacken inte tyckte om när en liten grupp Luleåsupportrar förirrat sig ur deras lilla inhängad på andra sidan och stöddigt rackar ner på Modoiterna. De svarar omedelbart och ganska snabbt kommer vakterna till platsen och ser till att den lilla skaran från Luleå vallas tillbaka till fåran i hörnet.

Jag gillar dock inte att man rackar ner på varandras supportrar med diverse skitsnack och skällsord. Jag tror inte att man kan förutsätta att alla i Luleå gör en viss sak. Det måste vara mer rakryggat att lyfta fram sitt eget lag. Om det bara fanns ett lag skulle ingen kunna spela mot varandra och hur skulle man då kunna njuta segerns sötma emot? Glädjen i Modosupportrarnas ögon var enorm när de hejjade på målvakten och han efter en suverän räddning svarar med att vinka mot dem. Lyckan var gjord.

När matchen var slut (resultat 3-2 till dem) gick vi snabbt mot bilen. Snabbt satt vi i den allesamman och vi var på väg hemåt. Blixtlåsprincipen fungerar verkligen, sanslöst.


Hockey första gången live. Helt klart en upplevelse.